Så var årets Hälsinge Marknad över för den här gången. Tre dagar med solsken, regn, folkvimmel, marknadsdoft, glada återseenden och en väldig massa bokprat. Och böckerna gick som bara den.

Jag stod som vanligt på Drottninggatan mellan engelska kolan och tulpandamen, och trots att vädret gjorde sitt bästa för att bjuda på lite av varje, kom det folk hela tiden. Gamla läsare, nya läsare, barn, föräldrar, mor- och farföräldrar och lärare.

Det blev många fina samtal vid bordet. Och en hel del skäll också. För tydligen får man inte bara sådär bestämma att en bokserie är slut. Det fick jag veta med besked av bland annat Britta-Karin här i filmen.

Både föräldrar, barn och lärare protesterade mot att Molly och den magiska skattgömman skulle vara den tredje och sista boken om Molly från Svallsvik.

Ungefär så lät det. Och vad svarar man på det? Det är ju faktiskt ett väldigt angenämt problem att få skäll för.

Det måste komma fler! Du kan väl inte sluta nu? Molly har ju mer att göra!

Rörande var också att flera barn kom till Marknan med ett alldeles särskilt mål: att hitta mitt stånd och köpa Molly nummer tre.

Natalia och Wilma var två av dem.

Med målet att handla Molly 3

Att höra att någon gått runt på hela marknaden med Molly och den magiska skattgömman som ett av dagens viktigaste mål, det känns faktiskt lite extra i författarhjärtat.

Då gör det inte så mycket att regnet ibland hänger i luften, att benen blir trötta eller att man står där i tre dagar och pratar sig nästan hes.

Det är sådana stunder man bär med sig efteråt. Och kanske, kanske ska man aldrig säga aldrig när det gäller Molly. Hon har ju haft en förmåga att göra lite som hon vill.